regn
reng regn regn När ska solen lysa igen
I en djup oändlig skog, mörka moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång dagen lång.
Ja den dagen var så lång , himlen mörk och skogen trång, barnet i sin ensamhet gick och grät.
Grät och tänkte aldrig mer jag min faders boning ser , här i mörker köld och nöd bli min död.
Just då så förtvivlat var, molnen vek och solen klar, lyste fram och i dess ljus faderns hus.
Allt blev nu på stunden gott , allt stod som det alltid stått. Samma hus och samma far allt var kvar.
I en djup oändlig skog, mörka moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång dagen lång.
Ja den dagen var så lång , himlen mörk och skogen trång, barnet i sin ensamhet gick och grät.
Grät och tänkte aldrig mer jag min faders boning ser , här i mörker köld och nöd bli min död.
Just då så förtvivlat var, molnen vek och solen klar, lyste fram och i dess ljus faderns hus.
Allt blev nu på stunden gott , allt stod som det alltid stått. Samma hus och samma far allt var kvar.
Kommentarer
Trackback
